du är perfekt.
Du var så mycket mer än en kille för mig.
Du var glädje & lycka.
Om du läser detta kommer du tycka jag är ännu mer patetisk.
Men nu ligger det till såhär:
När jag träffade dig, direkt när jag såg dig, kändes det som..
en vind av värme bara susade igenom min kropp.
När jag var med dig, jag var glad,
det enda jag kunde tänka på var dig.
När jag inte var hos dig, alltså utan dig.
Jag tänkte på dig hela tiden. Hur mycket jag än ville, så fick jag inte ut dig ur mina tankar.
Varja morgon, varje kväll, du fanns där, i mina tankar.
Nu, när allt är över,
funderar jag på vad jag tänkte med.
Varför skulle du vilja ha mig?
Varför skulle du vara seriös mot mig?
Varför var jag som jag va?
Varför kunde jag inte bete mig som jag brukar?
osv.
Frågorna tar aldrig slut.
Jag ska sluta fundera, bara leva med i livet.
Se vad som händer.
Sluta planera, bara hänga med,
det som händer, händer av en anledning.
Jag tror på kärlek vid första ögonkastet.
Vem vet, det ögonkastet kanske kan komma igen.
Vem vet, det ögonkastet kanske kan komma igen.
För antagligen inbillade jag mig.
Det enda jag vet att jag ska göra, det är att åka till DH med ssandra.
Nu ska jag nog sluta skriva så mycket, ingen läser ju detta iaf?
Så vad är det för mening?
Men när man har mycket i huvudet, så kommer det oftast ut lättast såhär,
det märker jag nu.
Jag vill bara slänga allt som flyger runt i huvudet.
hejdå
//puss jj
//puss jj